Hästarna som passerat under årens lopp..
Tänkte lägga upp bilder och en lite text om mina gamla ponnyer och ponnyer jag fått chansen/äran att rida åt andra eller hjälpa på nåt sätt.. De har ju blivit en hel del när man tänker efter.. Låt oss börja!
Som alla andra hästtjejer börja man ju på ridskolan, i sina gummiridstövlar som va så vida i benen att man fick plats med två ben i varje stövel. Jag började rida på Helsingborgsridskola när den låg på Fredriksdal, förstår ni hur längesedan detta är?! Sen gick man över till Ödråkar och sen tillbaka till Helsingborg igen. När man gått på riskola alla dess år insåg både jag & mamma att man utvecklades inte.. Jag har undertiden haft nån skötponny och lite så men aldrig någon egen. Men nu var deta dags.. Vi åkte runt i skåne & småland för att leta längre ville inte mamma åka. Efter att ha åkt rundor i flera månader och letat hittade vi min första ponny!
Min första ponny hette Sanna, hon va född 1992. Hon var 6 år när vi köpte henne. Hon var en c-ponny på 136 cm. Hon var en korsningsponny från Danmark. När vi köpte henne hade hon inte gjort så mycket, hon va grundriden, utriden och hoppad. Jag föll pladask för denna c-ponny skimmlen och på henne hoppade jag mitt första höga hinder (110cm), tänk när man sutti på ridskolan och hoppar 50-60 cm och sen provar man en hopp-ponny och får hoppa 110cm. De pirrade rejält i magen vill jag lova! Tyvärr slutade det olyckligt med Sanna, efter att ha varit halt till och från i ca 1½ år så hittade vi slutligen felet på henne som inte gick att behandla. Det visade sig att hon led av skelttförändringar på båda bakbenen. Så hon fick somna in..
Sanna <3
Undertiden som Sanna var skadad började jag rida in 3 st Welshar.. Fanny, Ztjärna & Fit For Fight. När jag började rida dessa ponnyerna så hade jag blivit osäker på Sanna då hon testat och kastat av mig rätt mycket. Jag var försiktig i hoppningen och de sitter faktiskt i än idag. Men Fit For Fight även kallad Freddy vände på det. Hon var inriden när jag började rida henne men hade inte blivit riden på 4 år så de va som att göra om allt iprincip. Fanny & Ztjärna va ju helt oinridna så det var en erfarenhet. Ztjärna blev snabbt såld och hon hann jag bara grundrida. Fanny & Freddy hann jag tävla lite på innan dom såldes. Och var ALLTID placerad!
Idag är Fanny en av sveriges bästa b-ponnyer, Freddy fick en hjärntumör och är avlivad, Ztjärna är avelssto :)
Fit For Fight (Freddy)
Fanny V
Ztjärna
Under den tiden jag red Welsharna så fick jag en ny egen ponny. Denna gången en d-ponny då jag växt rätt mycket. Han hette Trixter och var 4 år gammal när vi köpte han men eftersom de va på vintern så skulle han bli 5 år vid årsskiftet. Han var importerad från Holland. Han var tävlad lite pay and jump när jag fick han och hoppade som en GUD! Vi hade lite problem med lastningen ett tag men fick rätt på det vilket resulterade i att mina hoppträningar blev lidande, men FAN va han hoppa på träningarna. Tror att han hade kunnat gå SM hur lätt som helt. Men efter att har tagit en massa prover så fick vi veta att han led av ärftliga muskelproblem, han fick korsförlamning flera gånger. Han fick avsluta sina dagar i en tidig ålder han med :/ Detta va en väldigt speciell häst för mig eftersom har farit illa innan vi köpte han och accepterade bara mig.. Ingen annan fick gå in i boxen då sparkade han, bets och va helt crazy! Trixter <3
Trixter
Efter Trixter tappa jag lite gnistan, han va så pass speciell att jag ville inte ha någon utrustning eller nåt kvar från han. Va heller inte sugen på egen häst så började rida hästar åt andra. Jag hade då hemma en ponny från Unihorse som hette Canaima. Hon va en 8 årig d-ponny som va så guda snäll att de nästan va löjligt. Till och med min mamma vågade rida på henne, då ska dom fan va snälla. Tiden efter Trixter va de många hästar inblandade, jag red en annan d-ponny med som hette Poetic Cotton. En riktigt hemsk ponny som inte va rolig att rida för 5 öre, men vill så gärna hjälpa familjen att få rätt på ponnyn. De gick väl hyffsat, men dom dom insåg att de va en för tuff häst och sålde henne. Canaima va också till salu och såldes också med många tårar inbandade. Men that´s life, visste om att hon skulle säljas men ångrar mig tusen gånger om att vi inte köpte henne.
Tyvärr har jag inte någon bild på verken Cotton eller Canaima.
Min mamma köpt en arab för pengarna vi fick ut från Trixters försäkring. Hon såg väldigt trevlig ut när vi titta på henne, dock sjukt pigg att hoppa men de gick. Kollade när hon tävlade och lite så innan min mamma bestämde sig för att köpa henne. Nina var då 4 år gammal och tävlat lite lokalt upp till LB. Hon var då 145 cm men är nu maxad d-ponny (148cm). Jag fann aldrig nåt intresse i att rida och tävla Nina. Började därför att tävla en ponny som stod på mammas jobb (Månsgård). Min mamma äger Nina än idag och tränar nu mera bara dressyr.
Nina
Mamma köpte sin hispiga och jobbiga arab och jag började rida Ronaldo även kallad Rolle. Detta var inget som var bestäm sedan innan blev ett hastigt beslut. Som medfört både glädje och tårar. Vi har haft många minnen tillsammans som aldrig kommer suddas ut. Han är en fin ponny som kommer att ha stor betydelse under min ponnytid. På han tog jag min första placering på 13-spelen som jag sedan lite drömt om! Fina lilla ponny. Rolle var en c-ponny på 138 cm eller nåt? Minns inte exakt hur stor han var. Spelar mindre roll. Min tid på Rolle har kommit och gått i perioder av olika anledningar som inte jag tänker berätta om här. Men här kommer en bildbomb på honom.
Ronaldo
Jag minns inte exakt hur det var men en tjejkompis inspererade mig till att ta hem ungponnyer och utbilda sen sälja. Som ett projekt och dessutom kunna tjäna en och annan slant. Som alla säkert vet är hästar en dyr hobby och de är sällan man kan tjäna på hästsporten. Men jag testade att att ta mig an ett projek.
Det var en 6 årig korsningsponny från Holland. Hon var 145 cm ungefär och förbaskat söt! Ginger hette hon. En supersnäll ponny på alla sätt och vis, pigg att rida men ändå väldigt snäll. Hon älska att hoppa. Jag la ut en annons bara en vecka efter att hon kommit för att se om det fanns nåt intresse eller om man skulle hålla henne ett tag och kanske tävla och sälja vid ett senare tillfälle. Men det fanns ett stort intresse för denna ponnyn och hon blev såld redan efter 1 vecka. Hon hamnade hon en tjej i Göteborgstrakten. Men det blev inte så bra, vill inte gå in på det då det är ett känsligt ämne. Jag hade iallafall inget med detta att göra, men dom valde att dömma ut och avliva ponnyn UTAN att hitta nåt fel på den. Idiotiskt om ni frågar mig.
Ginger
Eftersom att Ginger försvann så snabbt och inte blev nåt projekt så valde jag att köpa en ny ponny. Denna kom från samma ställe som som Ginger, men detta var en renrasig Welsh. Han var uppfödd på ett stort stuteri som heter Rosenwinkeln som finns i Tyskland. Denna ponnyn hette Rosenwinkels Gospel. Han var 8 år när han kom och blev mätt i Sverige till 138 cm. Han va typ bara inriden när han kom. Jag tyckte då att han va rätt "tråkig". Han stack inte ut i mängden och va liksom okej på den han gjorde men inte så man höjde på ögonbrynen. Hoppade helt okej och va snäll att rida. Så jag tänkte direkt att han ska gå på ridskola. Ringde Helsingborgsridskola som var intresserad men vill inte betala så mycket som jag ville ha för han så de slutade med att han såldes över telefon till Sandviken. Det visade sig vara ett bra alternativ. Idag går Gospel MSV B med placering! Vilken stjärna han blev ändå.. Det trodde jag inte när den lilla hårbollen kom av lastbilen.
Rosenwinkels Gospel
Efter Gospel väntade jag ett tag och funderade om jag ville ha en ponny till att arbeta med. Men jag kunde inte hålla mig när det dök upp en SÅ fin ponny i inkorgen på min mail. Den va liksom bara kärlek vid första ögonkastet. Ponnyn var en d-ponny, Annelies hette hon, 6 år gammal. Mörkbrun med en söt liten stjärn i pannan. Så bedårande söt! Vi köpte henne och hon stannade hos oss i ca 6 månader. Hon tävlade en tävling och var superduktig, dock väldigt känslig i ridningen och de slutade med att hon såldes till Danmark med hjälp av dom jag köpte henne av.
Hur det går för henne idag vet jag inte, men sist jag hörde ifrån nåt från en som kände till ponnyn var den halt och inte alls så fin och vältrimmad som när jag hade henne.
Annelies
Efter henne så valde jag att hjälpa en familj att sälja en ponny. Dels för att jag behövde sällskap till kommande ponny för jag skulle nämligen hyra ett mindre stall med 4 boxar och behövde då sällskap. Ponnyn som jag hjälpte till att sälja hette Bally Mont Imoo och var 8 år, 145 cm hög och hade gått LA+5 och kvalad MSV. Med andra ord en väldigt fin ponny! Hon hade storhäststam och prestationsavlad. Hon var en ponny med mycket vilja och kunde busa till de rätt bra ibland, men kunde också va jävligt snäll. Hon va super trygg i hoppningen, så snäll att till och med jag hoppade en klubbtävling på henne. Imoo tävlade en del undertiden hon stod hos mig då det drog ut på försäljning, blir lätt så med lite dyrare ponnyer! Jättekul! Imoo blev såld till en tjej i närheten av Jönköping som kvalade in henne iår till SM i fälttävlan. Går som på räls för dom, jättekul att det går så bra!
Bally Mont Imoo
Som jag nämde tog jag mig ann Imoo för jag behövde sällskap till min kommande ponny. Detta var en ren chansning som va en jävligt bra chansning om jag får säga det själv. Jag blev tipsad om att åka till Ungern och köpa ponny för dom va tåliga och stabila i psyket. Sagt och gjort, åkte med en vän ner med en 12 hästars lastbil. Kollade på massor av ponnyer, men där va bara en jag ville ha. SESSAN! Hon var en 4 årig rödskimmel, med en gigantisk röv :) Så jävla läcker ponny! I samma modell som en irkändare men med halsen på RÄTT håll. Så himmla klok och snäll häst. Denna ponnyn ångrar jag stort att jag sålde idag, den hade varit prefekt för mig just nu när jag är lite osäker och inte i så bra trimm. Sessan heter inte Sessan hon kallades bara det, hennes riktiga namn är Red Label. Hon är idag en hobbyponny men hade kunnat göra riktigt bra ifrån sig på tävlingsbanorna om hon hamnat hos en ruttinerad tävlingsryttare. Hon står på Gotland hos en jättebra familj.
Red Label
I samband med att Imoo blev såld fick jag veta att jag var gravid och valde därför att sluta med egna hästar. Det tog förmycket tid och jag kände inte attdet fanns tiden och orken till detta mer. Så just nu är mitt intresse för hästar precis lika stort som då men har ingen egen. Har varit och ridit lite hos Linda på Danny men inget mer ändå. Kanske nån gång i framtiden blir de att man skaffar en ny häst men då ska jag ha fast jobb, en BRA stallplats och all tid i världen att pyssla om min häst.
Hoppas ni tyckte det var intressant att följa mina gamla ponnyer, för mig väcker den minnen som aldrig suddas ut. På gott & ont, mest gott! <3
Som alla andra hästtjejer börja man ju på ridskolan, i sina gummiridstövlar som va så vida i benen att man fick plats med två ben i varje stövel. Jag började rida på Helsingborgsridskola när den låg på Fredriksdal, förstår ni hur längesedan detta är?! Sen gick man över till Ödråkar och sen tillbaka till Helsingborg igen. När man gått på riskola alla dess år insåg både jag & mamma att man utvecklades inte.. Jag har undertiden haft nån skötponny och lite så men aldrig någon egen. Men nu var deta dags.. Vi åkte runt i skåne & småland för att leta längre ville inte mamma åka. Efter att ha åkt rundor i flera månader och letat hittade vi min första ponny!
Min första ponny hette Sanna, hon va född 1992. Hon var 6 år när vi köpte henne. Hon var en c-ponny på 136 cm. Hon var en korsningsponny från Danmark. När vi köpte henne hade hon inte gjort så mycket, hon va grundriden, utriden och hoppad. Jag föll pladask för denna c-ponny skimmlen och på henne hoppade jag mitt första höga hinder (110cm), tänk när man sutti på ridskolan och hoppar 50-60 cm och sen provar man en hopp-ponny och får hoppa 110cm. De pirrade rejält i magen vill jag lova! Tyvärr slutade det olyckligt med Sanna, efter att ha varit halt till och från i ca 1½ år så hittade vi slutligen felet på henne som inte gick att behandla. Det visade sig att hon led av skelttförändringar på båda bakbenen. Så hon fick somna in..
Sanna <3
Undertiden som Sanna var skadad började jag rida in 3 st Welshar.. Fanny, Ztjärna & Fit For Fight. När jag började rida dessa ponnyerna så hade jag blivit osäker på Sanna då hon testat och kastat av mig rätt mycket. Jag var försiktig i hoppningen och de sitter faktiskt i än idag. Men Fit For Fight även kallad Freddy vände på det. Hon var inriden när jag började rida henne men hade inte blivit riden på 4 år så de va som att göra om allt iprincip. Fanny & Ztjärna va ju helt oinridna så det var en erfarenhet. Ztjärna blev snabbt såld och hon hann jag bara grundrida. Fanny & Freddy hann jag tävla lite på innan dom såldes. Och var ALLTID placerad!
Idag är Fanny en av sveriges bästa b-ponnyer, Freddy fick en hjärntumör och är avlivad, Ztjärna är avelssto :)
Fit For Fight (Freddy)
Fanny V
Ztjärna
Under den tiden jag red Welsharna så fick jag en ny egen ponny. Denna gången en d-ponny då jag växt rätt mycket. Han hette Trixter och var 4 år gammal när vi köpte han men eftersom de va på vintern så skulle han bli 5 år vid årsskiftet. Han var importerad från Holland. Han var tävlad lite pay and jump när jag fick han och hoppade som en GUD! Vi hade lite problem med lastningen ett tag men fick rätt på det vilket resulterade i att mina hoppträningar blev lidande, men FAN va han hoppa på träningarna. Tror att han hade kunnat gå SM hur lätt som helt. Men efter att har tagit en massa prover så fick vi veta att han led av ärftliga muskelproblem, han fick korsförlamning flera gånger. Han fick avsluta sina dagar i en tidig ålder han med :/ Detta va en väldigt speciell häst för mig eftersom har farit illa innan vi köpte han och accepterade bara mig.. Ingen annan fick gå in i boxen då sparkade han, bets och va helt crazy! Trixter <3
Trixter
Efter Trixter tappa jag lite gnistan, han va så pass speciell att jag ville inte ha någon utrustning eller nåt kvar från han. Va heller inte sugen på egen häst så började rida hästar åt andra. Jag hade då hemma en ponny från Unihorse som hette Canaima. Hon va en 8 årig d-ponny som va så guda snäll att de nästan va löjligt. Till och med min mamma vågade rida på henne, då ska dom fan va snälla. Tiden efter Trixter va de många hästar inblandade, jag red en annan d-ponny med som hette Poetic Cotton. En riktigt hemsk ponny som inte va rolig att rida för 5 öre, men vill så gärna hjälpa familjen att få rätt på ponnyn. De gick väl hyffsat, men dom dom insåg att de va en för tuff häst och sålde henne. Canaima va också till salu och såldes också med många tårar inbandade. Men that´s life, visste om att hon skulle säljas men ångrar mig tusen gånger om att vi inte köpte henne.
Tyvärr har jag inte någon bild på verken Cotton eller Canaima.
Min mamma köpt en arab för pengarna vi fick ut från Trixters försäkring. Hon såg väldigt trevlig ut när vi titta på henne, dock sjukt pigg att hoppa men de gick. Kollade när hon tävlade och lite så innan min mamma bestämde sig för att köpa henne. Nina var då 4 år gammal och tävlat lite lokalt upp till LB. Hon var då 145 cm men är nu maxad d-ponny (148cm). Jag fann aldrig nåt intresse i att rida och tävla Nina. Började därför att tävla en ponny som stod på mammas jobb (Månsgård). Min mamma äger Nina än idag och tränar nu mera bara dressyr.
Nina
Mamma köpte sin hispiga och jobbiga arab och jag började rida Ronaldo även kallad Rolle. Detta var inget som var bestäm sedan innan blev ett hastigt beslut. Som medfört både glädje och tårar. Vi har haft många minnen tillsammans som aldrig kommer suddas ut. Han är en fin ponny som kommer att ha stor betydelse under min ponnytid. På han tog jag min första placering på 13-spelen som jag sedan lite drömt om! Fina lilla ponny. Rolle var en c-ponny på 138 cm eller nåt? Minns inte exakt hur stor han var. Spelar mindre roll. Min tid på Rolle har kommit och gått i perioder av olika anledningar som inte jag tänker berätta om här. Men här kommer en bildbomb på honom.
Ronaldo
Jag minns inte exakt hur det var men en tjejkompis inspererade mig till att ta hem ungponnyer och utbilda sen sälja. Som ett projekt och dessutom kunna tjäna en och annan slant. Som alla säkert vet är hästar en dyr hobby och de är sällan man kan tjäna på hästsporten. Men jag testade att att ta mig an ett projek.
Det var en 6 årig korsningsponny från Holland. Hon var 145 cm ungefär och förbaskat söt! Ginger hette hon. En supersnäll ponny på alla sätt och vis, pigg att rida men ändå väldigt snäll. Hon älska att hoppa. Jag la ut en annons bara en vecka efter att hon kommit för att se om det fanns nåt intresse eller om man skulle hålla henne ett tag och kanske tävla och sälja vid ett senare tillfälle. Men det fanns ett stort intresse för denna ponnyn och hon blev såld redan efter 1 vecka. Hon hamnade hon en tjej i Göteborgstrakten. Men det blev inte så bra, vill inte gå in på det då det är ett känsligt ämne. Jag hade iallafall inget med detta att göra, men dom valde att dömma ut och avliva ponnyn UTAN att hitta nåt fel på den. Idiotiskt om ni frågar mig.
Ginger
Eftersom att Ginger försvann så snabbt och inte blev nåt projekt så valde jag att köpa en ny ponny. Denna kom från samma ställe som som Ginger, men detta var en renrasig Welsh. Han var uppfödd på ett stort stuteri som heter Rosenwinkeln som finns i Tyskland. Denna ponnyn hette Rosenwinkels Gospel. Han var 8 år när han kom och blev mätt i Sverige till 138 cm. Han va typ bara inriden när han kom. Jag tyckte då att han va rätt "tråkig". Han stack inte ut i mängden och va liksom okej på den han gjorde men inte så man höjde på ögonbrynen. Hoppade helt okej och va snäll att rida. Så jag tänkte direkt att han ska gå på ridskola. Ringde Helsingborgsridskola som var intresserad men vill inte betala så mycket som jag ville ha för han så de slutade med att han såldes över telefon till Sandviken. Det visade sig vara ett bra alternativ. Idag går Gospel MSV B med placering! Vilken stjärna han blev ändå.. Det trodde jag inte när den lilla hårbollen kom av lastbilen.
Rosenwinkels Gospel
Efter Gospel väntade jag ett tag och funderade om jag ville ha en ponny till att arbeta med. Men jag kunde inte hålla mig när det dök upp en SÅ fin ponny i inkorgen på min mail. Den va liksom bara kärlek vid första ögonkastet. Ponnyn var en d-ponny, Annelies hette hon, 6 år gammal. Mörkbrun med en söt liten stjärn i pannan. Så bedårande söt! Vi köpte henne och hon stannade hos oss i ca 6 månader. Hon tävlade en tävling och var superduktig, dock väldigt känslig i ridningen och de slutade med att hon såldes till Danmark med hjälp av dom jag köpte henne av.
Hur det går för henne idag vet jag inte, men sist jag hörde ifrån nåt från en som kände till ponnyn var den halt och inte alls så fin och vältrimmad som när jag hade henne.
Annelies
Efter henne så valde jag att hjälpa en familj att sälja en ponny. Dels för att jag behövde sällskap till kommande ponny för jag skulle nämligen hyra ett mindre stall med 4 boxar och behövde då sällskap. Ponnyn som jag hjälpte till att sälja hette Bally Mont Imoo och var 8 år, 145 cm hög och hade gått LA+5 och kvalad MSV. Med andra ord en väldigt fin ponny! Hon hade storhäststam och prestationsavlad. Hon var en ponny med mycket vilja och kunde busa till de rätt bra ibland, men kunde också va jävligt snäll. Hon va super trygg i hoppningen, så snäll att till och med jag hoppade en klubbtävling på henne. Imoo tävlade en del undertiden hon stod hos mig då det drog ut på försäljning, blir lätt så med lite dyrare ponnyer! Jättekul! Imoo blev såld till en tjej i närheten av Jönköping som kvalade in henne iår till SM i fälttävlan. Går som på räls för dom, jättekul att det går så bra!
Bally Mont Imoo
Som jag nämde tog jag mig ann Imoo för jag behövde sällskap till min kommande ponny. Detta var en ren chansning som va en jävligt bra chansning om jag får säga det själv. Jag blev tipsad om att åka till Ungern och köpa ponny för dom va tåliga och stabila i psyket. Sagt och gjort, åkte med en vän ner med en 12 hästars lastbil. Kollade på massor av ponnyer, men där va bara en jag ville ha. SESSAN! Hon var en 4 årig rödskimmel, med en gigantisk röv :) Så jävla läcker ponny! I samma modell som en irkändare men med halsen på RÄTT håll. Så himmla klok och snäll häst. Denna ponnyn ångrar jag stort att jag sålde idag, den hade varit prefekt för mig just nu när jag är lite osäker och inte i så bra trimm. Sessan heter inte Sessan hon kallades bara det, hennes riktiga namn är Red Label. Hon är idag en hobbyponny men hade kunnat göra riktigt bra ifrån sig på tävlingsbanorna om hon hamnat hos en ruttinerad tävlingsryttare. Hon står på Gotland hos en jättebra familj.
Red Label
I samband med att Imoo blev såld fick jag veta att jag var gravid och valde därför att sluta med egna hästar. Det tog förmycket tid och jag kände inte attdet fanns tiden och orken till detta mer. Så just nu är mitt intresse för hästar precis lika stort som då men har ingen egen. Har varit och ridit lite hos Linda på Danny men inget mer ändå. Kanske nån gång i framtiden blir de att man skaffar en ny häst men då ska jag ha fast jobb, en BRA stallplats och all tid i världen att pyssla om min häst.
Hoppas ni tyckte det var intressant att följa mina gamla ponnyer, för mig väcker den minnen som aldrig suddas ut. På gott & ont, mest gott! <3
Kommentarer
Postat av: josse
Ja då var det det här med Ginger igen då, vet inte hur jag råkade hamna här men men. Du kanske inte minns men ponnyn stog ju hos dig och blev sjuk? Fick liknande korsförlavning? Vi fick hem henne sakta igånsättning, gick bra till en början. Sen hände det igen att hon nästan bara föll ihop och det var oxå som en korsförlavning osv. Veterinären sa att hon skulle vila ca ett halvår då hon hade alldeles för höga muskelvärden. Hon fick göra detta, och åter igen togs prover och dom hade inte gått ner. Ginger hade ont. Men utav vad? Ja det lär väl ingen få reda på som synd verkligen är. För det va en riktigt fin och speciell ponny som jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka.
Vetrinären trodde att det kunda vara någon slgas nervfel eller liknande. Men vi gjorde verkligen allt som gick att undersöka. Tillslut finns det tyvärr inte mycket att välja på då Ginger verkligen inte mådda bra av att bara gå i hagen. Och man var så själv medveten om att hon hade ont.
Det är rena sanningen, så skriv inte att det var en "onödig" sak. Det hade det verkligen varit om ponnyn var fullt frisk, men nu var ju inte situationen sådan.
Trackback
