Detta kommer bli ett jävligt bittert inlägg och känner ni inte för att läsa så bläddra förbi..

Måste rensa mina tankar lite och bloggen är ett perfekt ställe att gör de på! Jag är så fruktansvärt trött på människor överlag. Varför kan man inte bete sig som vuxet folk och visa iallafall lite respekt? Känner att jag just nu håller på att koka inombords när jag ska bli lastad för andras misstag. Köper de inte riktigt, visst att jag lätt kan bli bitter för att jag JA har ett jäävla humör, men folk som känner mig vet hur det är och de är inga problem liksom kan man tycka..
Igår träffade jag Johanna som även va med två andra tjejkompisar. Den ena av dom känner jag och den andra har jag träffat och hälsat på 1 gång. Hon jag ej känner åker hem tror jag? Alltså var vi nu 3 tjejer vilken aldrig funkar. Och eftersom att Johanna va med den andra tjejen sedan innan så blev de att jag blev de "tredje hjulet" så att säga. Fine, men man kan väl iallafall hålla ihopa eftersom att vi faktiskt bestämt alla även om dom två träffades ett tag innan jag kom. Hur som helst vi va hemma hos en annan kompis till oss.. Sen skulle dom ner i stan och jag tänkte att eftersom att jag ändå va tredje hjulet åker jag hem när vi kommer ner i stan. Men så behövde jag kissa och gick in på ett ställe som heter "Lila Helvetet" för att gå på toa. Jag ber då Johanna vänta på mig utanför toan.. När jag kommer du är hon väck och jag skickar ett sms till henne.
Hon svara såklart inte, blev inte förvånad. Av en ren slump hittar jag en barnbomsvän som jag inte träffat på ASLÄNGE och stannar ett tag för att snacka med henne och umgås. Efter ca 1½ timme så ser jag Johanna och går fram och frågar varför hon inte svarat på mitt sms..? Hon svara att hon hängt in jackan med mobilen i fickan, bara de att min andra vän jag då är med har hälsat på Johanna ca 1 timme tidigare MED jackan på. Alltså en jävla lögn.. Skit samma hade roligare med den andra jag träffa, skrattade som fan.

Kvällen började inte så bra heller, sitter och väntar på bussen. Sitter då och fördriver tiden med att prata med Linda i telefon. Då rusar en jag känner fram och börjar prata med mig, jag pekar på telefonen och ändå forstätter denna männsika att babbla på.. Var finns respekten?


Känner hur bitter jag är, men ska man ta detta från sina såkallade "vänner"? Helt seriöst, jag bara undrar.. Jag tycker inte de känns schysst. Jag gör det inte själv därför förväntar jag mig inte de av nån annan. Jag behandlar mina vänner med respekt och skulle ALDRIG lämna en vän själv i stan en lördag. De finna inte! Men uppenbarligen inte så självklart för alla..

Hoppas andra läser detta och får sig en tankeställare..